Ärlighet och bekännelse, något vi vill ha? I Bibeln står det skrivet att vi som troende skall hjälpa varandra, att vi skall bekänna våra synder inför varandra så att vi kan bli botade. Helt enkelt så leder alltså ärlighet med hur våra liv levs och ser ut till att vi kan bli helade och befriade om vi gör det med och förmedlar Jesu kärlek och nåd. Varför ser vi då så lite av detta i vårt samhälle, i våra kyrkor och kristna gemenskaper. Varför stannar våra relationer till varandra vid att vi är artiga och trevliga. Varför odlas så lite av nära relationer där vi kan öppet och tryggt våga säga som det är? Så att vi kan hjälpa varandra till att ta tag i problem och förändras, befrias och helas och växa i Kristus likhet. När vi är brinnande är ärligheten som ved i en brasa, där Herren tänt på och som värmer omgivningen och lockar människor till sig. Jag tänker att i väckelser har en ärlighet funnits där, människor i stora skaror har känt svärdet genom deras hjärtan och set...