Denna bild gjorde jag för länge sedan, tiden under eller efter jag bodde på ett kloster nere i Skåne.

Jag kände plötsligt hur tystnaden blev ett privilegium, en törst efter att få vila som gavs mig. Hur Gud kan fylla den med sin närvaro och låta under ske. Där kan jag vila tömmas på allt som splittrar och fyllas med allt som helar, Gud själv.

 

Här och nu

Jag är här nu

närvarande med dig Gud

men något i mig vill dra mig från att vara det

det är den vanliga rösten som säger

att det blir så tomt och tråkigt

att bara vara och göra ingenting

men nu väljer jag andra ord

jag försöker njuta av att du ger mig tid

att bara vila

på de där gröna ängarna

och bara vara in din famn

Jag och du

ser att min själ och kropp är trött

jag får andas i din nåd

för denna lugna stund

är en välsignelse

de är skapande ord från din mun

av frid

där du långsamt och stilla

fyller på min krafter

Tystnaden ekar inte så tom längre

för din närvaro i den renar

och helar

fyller mig med frid

ja långsamt och varsamt

fylls jag av kraft inuti

Jag är inte ensam

och behöver inte säga någonting

inte göra något mer

för att låta undret ske

Jag har överlämnat mig

till dig

jag har fäst min blick

i dina omsorgsfulla ögon

och jag får vila där

och låta dig skapa något nytt i mig

jag bara av nåd

är jag i din vård

min älskade Jesus