Denna tavla står på tork och är inte riktigt klar än, men jag väljer ändå att publicera den ändå.

Jag ville måla en kvinna som får möta Jesu blick med glädje, men hela tiden så blev det något annat som kom fram både i min bild av Jesus och hos kvinnan, ett allvar, sorg, ledsamhet men också närhet och tröst. Jag förstod att den skulle handla om det jag så många gånger varit med om och som jag här beskriver i en dikt:

 

Med dig

Det är inte alltid

jag tittar in i dina ögon

Inte alltid jag stoppar

min flykt från smärta

och välkomnar din närvaro

att röra vid mig

Inte alltid upptäcker jag

hur du i din medkänsla

kan hela djupa sår

och låta din himmelska tröst

beröra mig på djupet

Men nu har jag talat om

för dig och mig

vad jag erfar när jag stannar upp

och lyssnande förstått vad som känns

i min varelse

Jag känner hur du uppmärksamt

likt ingen annan

lyssnar och förstår allt

som renande och helande olja

över mina sår

talar du till mig

precis det jag allra mest behöver höra

för att läkas

Din blick genomborrar mig med kärlek

när jag frivilligt öppnar mina inre ögon

för att se det

Det avslöjar lögner

och hjälper mig ta till mig sanningen

påminner mig om att förlåta

och låter mig känna mig ren och älskad

Allt runt omkring mig förändras inte

det får jag acceptera

men i mig får en pågående process

fortsätt att befria, läka, upprätta

och göra mig mer lik dig

Allt jag behöver

är att stanna kvar

och älskas som ett barn

av en far

som ser och förstår allt

I ditt ansiktes ljus

Jesus

Blir jag förvandlar nu

tack GUD!