Sophias konst

 Förlorad men återfunnen Idag när jag skulle läsa i min bibel kom jag till ett stycke en liknelse som Jesus berättade som ofta kallas för: ”den förlorade sonen” och började fundera mer över hur vi blir och fortsätter vara kristna, hur vi kan bli förlorade om vi inte vill vara ett Guds barn längre, men också hur Gud aldrig slutar älska och söka våran gemenskap var vi än är i livet. Så vill du så häng med i min fundering och försök att förklara detta! Bibeln säger att vi alla har gått bort från Gud, att vi alla har syndat. Alla har vi gjort saker som han som är vår skapare och älskande Fader vet inte är bra för oss och andra. Romarbrevet 3:23 Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud. Många av oss kan känna det ifall vi tänker efter och känner av vårt samvete, men ibland har vi dövat det så att vi inte känner vad som är rätt och fel. Romarbrevet 2:14-16 14När andra folk, som inte har lagen, ändå av naturen lyder det som står i den, är de en lag för sig själva

  Värme Värme och skönhet finns i dina ord När jag ber om något gott ger du inte något ont något som kan dra mig från dig Livet kan smärta men du kan ge mer än jag har tro för att be du kan vända på varje situation och ändra på mitt hjärtas motivation Den helige andes hjälp och kraft är större och starkare än något jag innan haft Det i sanning en vacker gåva som vill verka inom mig så jag formas allt lik dig Mer kärleksfull på alla de sätt som den kan visa sig Mitt i alla livssituationer Kan jag sätta mig och vila vid ditt stabila trofasta och sanna VARA som att sitta vid ett vackert och urgammalt träd och känna dess skönhet och trygghet omsluta mitt själ ibland är det vår eller sommar ibland är det höst eller vinter men i och genom alla förändringar är du trofast du finns med mig varje stund Jag får be att den helige ande hjälper mig att se just detta att ALLTID lyssna efter den röst som ger mig verkligt goda råd, ledning och himmels