Identitet

Jag stillade min själ

jag gick in i det allra heligaste

i det tempel som jag är

in i min ande

det var mörkt innan jag trädde in där

tvivel ekade mellan väggarna

i min själs rum

men den tro som också fanns

gjorde det ändå varmt

för att jag kunde minnas den barmhärtighet och kärlek

som Gud gång för gång visat mig

i stort som smått

Din Ande i min andes rum fortsatte att stråla av värme

locka mig till sig

och jag gick in

och där var det stilla

bara min längtan ropade efter mer

av den kärlek, närvaro och nåd jag tidigare fått uppleva

blicken kändes grumlig

eller var det bara mörkt?

Jag satte mig ner

och började minnas

allt det jag hört om att det finns mer

och långsamt var det som

gardiner som hindrat ljus från att stråla in

drogs bort

och jag kunde börja se

så mycket mera klart än innan

Där fanns en spegel

och jag började granska den

tills jag vågade se in i den

den var gammal

och ramen snidad med största kärlek

men strålade auktoritet och sanning

och var djupt ärlig

Guld och ljus

från Gud

Jag tittade in i den

och såg den man

som blivit min vän

den sa att jag var

han älskade barn

och allt det som han har

har också jag

allt det som han köpt

med priset som var hans blod

bevisat sann och stark

när han återuppstod

vill han låta mig få ta del av

jag det är så mycket att det liknar

ett oändligt hav

Ju mer jag ser in i den förunderliga spegeln

och granskar den jag ser

förstår jag att det bara finns mer och mer

av godhet som han vill mig ge

mitt seende blir allt mera klart

det är tro och tillit

likt ett barn

jag ser inte mig själv

i min egen styrka där

men jag ser vem jag egentligen är

Jag ikläder mig hans rättfärdighet

och med blicken på honom

är det som jag allt mera vet

det som verkar som en hemlighet

Om jag vill veta vem ja är

behöver jag se in i den som har mig kär

Jag få ta del av Hans rättfärdighet

och att han vill delge mig hans auktoritet

vilket är nästan för stort för att förstå

och hur kunde Gud vilja ha det så?

Den är nåd

och mera nåd

Jag känner kronan på mitt huvud

och börjar be

till den som mig allt kan ge

lyssna in hans röst

som inte bara vill ge mitt hjärta vishet och tröst

Min bön och mina ord blir starkare

bara för att jag mer förstod

vem jag var

hans älskade heliga, förlåtna och dyrbara barn

med större visshet

och auktoritet

talar jag nu ut

det jag tror att du vill Gud

det du vill låta ske

Det är din vilja att jag

ropar ut din kraft och seger varje dag

kanske inte alltid med hög stämma

bara med en tro som vet vem den är och var den hör hemma

Mörker får förflytta sig

för Jesus tog all synd och död på sig

Med trygghet kan jag tala till sjukdom och onda andar

för ditt namn Jesus är starkare än något annat

Tack Jesus att du är

större och starkare än något i denna värld

Tack att ljuset lyser in

och allt mer fyller mitt sinn

I det rummet som jag får va

som du fyllt med blodröd kärlek till ditt barn

vill jag fortsätta att se på dig

och tacka dig för hur du förvandlar mig

låt din Ande hjälpa mig att tro

och fortsätta be ner din vilja på denna jord

------

 

Vad kommer du och tänka på när du ser bilden och läser dikten? 

Tror du på Jesus?

Vet du i så fall vem du är i honom?