Om skam och skuld

Orden från de som mobbade mig gjorde ont, men kanske var det jobbigaste för mig att jag trodde att det dom sa var sant och lät det blir en inre monolog på repeat. Det fans ingen motståndskraft mot deras lögner, den skam som kanske var deras egen som dom slängde på mig för att de själva må bättre och känna sig bättre än mig slukade jag med hull och hår.

Här om dagen hade jag ett samtal med en person som inte kändes bra. Jag tog en promenad och försökte lista ut vad som höll på att hända. Jag började talade med Jesus om saken och han förklarade för mig att jag upplevde att jag inte blivit respekterad och sedd och att jag kände skam. Jag förstod att jag fortfarande trodde på lögnen att jag inte var värd respekt och uppmärksamhet. Ja kände att det stämde och han sa till mig att jag är värd respekt och uppmärksamhet, plötsligt lugnade sig känslorna i mitt inre och det blev mycket ljusare i mina tankar.

Jag kämpar alltså fortfarande med lögnen och skammen, även om jag upplevt helande på olika sätt bland annat i att Gud gång på gång upprepat det han tycker och är sant, att jag är skapat övermåttad underbar och att jag är så värdefull att han valde att dö för mig. Många gånger har jag överväldigats av Guds närvaro och känt en enorm kärlek komma över mig. Jag börjar förstå att jag är älskad och försöker varje dag ta tid att säga det till mig själv.

Den osanna och bedrägliga skammen talar lögner till oss och förstör vår självkänsla och vi behöver med Guds hjälp skapa en motståndskraft i vårt inre, en medvetenhet om vårt värde i Guds ögon.

Det är också nådens tid gällande den synd det faktiskt är att gå med på lögnen och gräva sig ner i den. Synd är att missa målet, att inte låta det vara och bli som det är tänkt och låta Guds rike full av godhet inte komma till sin rätt.

Jesus talar om det dubbla kärleksbudet, att vi skall älska honom med allt vi är och har och att vi skall älska vår nästa som oss själva.

I vår tid och i mitt liv har det varit en kamp, för hur älskar man sig själv på ett bra sätt?

Om jag gräver ner mig i mörker blir jag också inkrökt i mig själv och ser inte tillfullo på andra människor och kan finnas där för dom. Jag är upptagen med vad de skall tycka om mig istället för att kunna släppa taget, bara vara och lättare förstå och se den andre.

Vi kan alltså bli fast i mörkret och behöver befrielse från de makter och lögner som håller oss fast.

Att lägga mer skam på sig själv för att man bara inte längre förmår att älska sin nästa och sig själv på bästa sätt är inte en bra väg att gå.

Men att inse att jag behöver vända mig mot Gud (omvända mig) be om förlåtelse för hur jag behandlat mig själv och kanske andra, att förstå allvaret i hur mycket han älskar mig och hur mycket jag är kallad att älska mig själv så som han gör kan va viktigt.

Att liksom ta ett beslut, ett avstamp för att gå mot ett annat håll och omvända mig.

Vi klarar inte i oss själva att förändra oss (i alla fall på djupet) så motgiftet är att umgås mycket med Jesus och läsa hans ord i bön. Det kan också vara bra att medvetet ha människor i sitt liv som tror på det Jesus har sagt och säger till oss. Dessa kan hjälpa dig att helas, att vända om.

Kanske behöver du också förlåta till själv för vad du åsamkat dig själv.

Till sist och kanske egentligen först behöver du också förlåta de som sa det onda från början, de som sådde in lögnen. Det är ett gift att inte göra det, det stänger dig från allt det goda Gud vill göra i ditt liv. Jag för att bli fri behöver vi förlåta och be om förlåtelse! Och det betyder inte att du måste fortsätta umgås med de som gör dig illa!

Vi är kallade att på ett sunt sätt älska oss själva, inte bli självupptagna och egoistiska men öppna för att ta emot av Guds goda och låta honom forma oss till allt mer älskande människor. Att bli trygga i vårt värde så att vi inte måste bevisa det. Att låta honom forma oss allt mer lik honom själv och upptäcka de olika sätt som vi har talang för att hjälpa andra med och bruka dem.

Minns vad Jesus har gjort och bevisat för oss, minns hur allvarlig synden är och hur den förstör dig och alla andra. Minns att vi är kallade nära intill honom, att leva i ljuset och låta Guds rike utbreda sig i våra relationer, både med oss själva och andra men också kanske först och främst med Gud. Det är hos honom och från honom alla goda gåvor kommer, all sanning som bryter ner lögnen, all kraft när vi känner oss maktlösa inför ondskan som satt sig fast i oss.

Han är mäktig att förvandla våra liv och låta dig bli allt mera fri!

Jag tror nämligen inte att jag är ensam om dessa känslor och tankar, kanske känner du igen dig i min berättelse och längtan efter något bättre?

Gå till Jesus, berätta hur du har det och lyssna i ditt inre ifall du kan höra hans röst på något sett tala till dig. Och öppna bibeln, be om vägledning och hjälp från Gud att läsa den och läs!

De finns en sådan kraft i allt detta!

Det du inte förmår, det förmår Gud. Han älskar dig och mig oändligt mycket!!!