Nära varandra, nära Jesus

Jag var ett ensamt barn.

Jag blev mobbad i skolan och hade svårt för att inte bara etablera vänskapsrelationer men också att förstå dem. Närmaste vännerna som sedan inte visade sig vara goda vänner bodde en bra bit bort.

När jag senare i tonåren stod inför ett beslut om att tro på Jesus eller ej, överlade jag med mig själv att välja bort Jesus. För min enda vän på den tiden hade gett mig ett ultimatum, jag fick välja henne som vän eller att tro på Jesus. Ett profetiskt ord i rätt tid gav mig modet att ändå vända mig mot Gud.

Mitt upp i det bjöd min nyfrälste pappa med mig på ett tältmöte, något jag inte visste vad det var. Jag fick en inre bild av en 12 kristna ungdomar sittandes i ring och råglo på mig, undrandes varför jag var där. När pappa sa att det snarare var 2000 personer där, lugnade jag mig och sa att jag kunde gå med, i sån folksamling kunde jag ju smälta in i mängden.

Predikan handlade om att Jesus stod vid dörren och bultade och ville komma in och ha gemenskap med mig. Det rörde mig på djupet och jag erbjöd Jesus om han nu fanns att komma in i mitt hjärta.

och de gjorde han med orden ringande inom mig att han älskade mig. Det kändes nästan som jag hörde det med mina öron. En Gud som älskade mig och ville ha med mig att göra!

Senare samma vecka bjöd dom in till förbön för dem som inte bara ville leva i omvändelse, jag gick fram fast besluten att nu leva för och med min Gud, även om jag inte riktigt förstod vad dom pratade om. Eller vad skillnaden var mellan att konvertera och att bli en lärjunge.

Efter att jag gjort dessa beslut och fått erfarenheten av att Gud var på riktigt och älskade mig, sökte jag efter gemenskap. När jag väl fann en kyrka som jag vågade besöka, blev jag både glad och besviken. Ungdomspastorn var underbar och fanns till hjälp, men många av ungdomarna där visade väldigt lite intresse för nya människor.

Längtan efter gemenskap var avgrundsstor. Jag hade fått den med min Gud och det räddade mig från döden, men jag längtade efter mer.

Jag har sen dess nästan alltid känt ett stort behov av djupa och ärliga relationer, och lyckats mer eller mindre bra med det.

När jag sedan för snart ett år sedan beslöt mig för att börja forska, be och fundera kring andligt föräldraskap, upptäckte jag snart hur viktigt bibeln tycker det är med det som jag så mycket längtade efter att leva mer i.

Jesus själv satsade på att sprida sitt rike genom nära relationer, både genom att vara nära speciellt 12 personer men också genom att visa och undervisa dem hur de skulle vara gentemot varandra och andra och vårda relationer med andra.

Jesus drog till sig stora massor av folk, men oftast fanns han där för en mindre grupp människor. Han tog tid med dem, undervisade dem, gav dom utmaningar och uppdrag. Han var deras lärare, deras andliga förälder och hjälpte dem att växa. När han sedan dog och uppstod och utrustat dom med den Helige Ande var de redo att börja sprida evangelium.

Han satsade mycket tid och kärlek på dem, han ville deras väl, han ville att de skulle få växa och mogna. När sedan Lärjungarna gick ut i världen försökte de nog göra som Jesus och satsade tid på att hjälpa några andra extra mycket i att mogna och växa upp till att ta större ansvar och göra detsamma som apostlarna gjort mot dom.

De talas om att människor kom till tro på grund av att de såg den kärlek de kristna visade varandra. De talas om i breven hur vår kärlek skall vara uppriktig, förlåtande, sann m.m.

Apostlarnas undervisning ledde till mer en mysiga stunder, den var också tillrättavisande, vägledande, sann, befriande och ytterst kärleksfull.

Så hade Jesus varit mot dem och så tror jag han ville att det spreds vidare.

Frågan är om du och jag förstått vikten av att ha gemenskaper där man är öppen för att stödja varandra på djupet i att växa och bli allt mer lik Jesus.

Jag fick först frågan på tältmötet om jag ville släppa in Jesus i mitt hjärta och senare om jag ville följa honom och försöka bli mer lik honom. För att släppa in Jesus i mitt hjärta en gång är långt ifrån vad Jesus kallar oss till. Han vill leva med och i oss hela tiden!

Kom och följ mig sa han och jag skall göra er till människofiskare. Här finns alltså flera viktiga saker, följ Jesus, låt honom leda dig och förvandla dig allt mer lik honom och engagera dig i uppdraget att sprida evangelium.

och sprida evangelium görs oftast bäst och naturligast genom nära relationer, både i att älska våran nästa och att kärleken till andra i sig utgör ett vittnesbörd för de som ser det ske.

Sen kan större samlingar där många erbjuds att ta emot Jesus vara underbart, men utan den kärleken jag ändå fick uppleva och mottaga från några andra kanske jag inte hade fortsatt att följa Jesus. Det hade kanske blivit för tufft och ensamt.

Så jag vill utmana både er som lyssnar/läser och mig själv till att jobba med mina relationer så att de kan fördjupas och allt mer öppnas för att vi kan hjälpa varandra att växa.

Min kurs handlar om detta, om olika verktyg till att förstå växt processen och vikten av ärlighet, öppenhet, sanning och lärjungaskap.

Det kan kanske kännas svårt att veta vad man skall börja, kursen erbjuder idéer och tankegångar kring hur bibeln ser på hur man kan göra.

Gud som är gemenskap (tre i en), vill att också vi lever i kärleksfulla gemenskaper.

och jag hoppas alla vet vad goda relationer kan få betyda!

och om du inte vet det att du i framtiden får vara med att erfara det!

 

Med all önskan om Guds välsignelser, Sophia Ivarsson