Om tillrättavisning och dömande




Vad är tillrättavisning och vad betyder det att vara icke dömande?


Jag skulle vilja ha klarsyn i detta.

Jag har fallit för lagiskhet, inte minst mot mig själv och dömt mig själv och andra för att inte leva upp till olika kristna normer. Och piskat mig att i min egen kraft göra goda gärningar, för att tycka mig hitta Guds gillande och rättfärdiggöra mig genom det.

Men det är ju en omöjlighet, min enda chans till rättfärdighet är få den genom förlåtelse av , överlåtelse till och tro på Jesus.

Det jag praktiserade vad någon form av tvång och inre kontroll som jag inte mådde bra av.


Här tar Jesus upp detta o h förklara vilka krafter som driver på detta och får människor att må dåligt:


Anklagelser mot de skriftlärda och fariseerna

23 1Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar 2och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. 3Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. 4De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. 5Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. 6De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, 7och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. 8Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. 9Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. 10Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. 11Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 12Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Verop

13Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in.

15Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som far över land och hav för att vinna en enda proselyt, och när någon har blivit det gör ni honom till ett helvetets barn, dubbelt värre än ni själva.

16Ve er, ni blinda ledare som säger: Svär man vid templet betyder det ingenting, men svär man vid guldet i templet är eden bindande. – 17Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som har gjort guldet heligt? 18Ni säger: Svär man vid offeraltaret betyder det ingenting, men svär man vid gåvan som ligger på det är eden bindande. – 19Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som gör gåvan helig? 20Den som svär vid altaret svär både vid det och vid allt som ligger på det. 21Den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor i det. 22Och den som svär vid himlen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.

23Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. 24Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!

25Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. 26Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren.

27Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. 28På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet.

29Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som reser monument över profeterna och smyckar de rättfärdigas gravstenar 30och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid skulle vi inte ha gjort oss medskyldiga till profeternas blod. 31Därmed visar ni själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32Fortsätt som era fäder tills måttet är rågat. 33Ormar, huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till helvetet? 34Därför skall jag sända er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem kommer ni att döda och korsfästa och andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. 35Så skall allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarja, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. 36Sannerligen, alltsammans skall detta släkte få svara för.


 

Men nu växer en längtan av att vilja tillrättavisa andra (visa på vägen, sanningen och Livet som är Jesus Kristus) utifrån en växande respekt för Gud (Gudsfruktan), en längtan att människor skall hitta till sanningen och möta Guds befriande sanning och kärlek. Jag vill leva allt mer sann inför Gud och handla i enligt med det som han uppenbarat för mig genom sitt ord och sin Andes röst. En kärlek som inte är mesig, men stark och livsförvandlande. Just nu upplever jag denna förvandlande kraft som skakar om mitt liv och vill dela det jag får vidare. Även om jag länge vandrat med Gud, händer det saker inom mig när jag möter sanningen som får mig att se sanningen tydligare, se Jesus tydligare.

 


 

Första Timoteusbrevet 4:8 (SFB15)

Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande


 

Jag vet att vi alla är på en resa i livet och om man väljer att omvända sig till Jesus och följa honom är det också en resa som ser ut på olika sätt, men som handlar om samma saker.


Dom sakerna ( som bland annat handlar om helgelse) har han låtit och inspirerat människor till att skriva ner och finns i bibeln det man brukar kalla Hans ord.


Andra Korintierbrevet 7:1 (SFB15)

När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud.

Johannesevangeliet 17:17 (SFB15)

Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning.

Första Tessalonikerbrevet 3:12 (SFB15)

Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er.


För ett antal år sedan, ramlade jag bokstavligen ihop i ett hem i Alingsås, jag kunde knappt röra mig eller prata. Mina symptom visade efter nästan oräkneliga sådana anfall att jag gått i väggen. Jag förlorade i princip allt och en väldigt svår resa började, några år senare insåg jag också att jag varit med i en ”kristen” sekt och ytterligare en svår resa sattes igång samtidigt som jag fortfarande var utbränd och mådde mycket, mycket dåligt. Jag valde att lämna kyrkan och började försöka söka sanningen på egen hand, och jag undersökte olika vägar, jag ville finna det som var allmängiltigt, och kändes bra och fungerade för mig. Det som skulle få mig att må bättre. Nät och jämt på denna resa klarade jag av att ta mig fram utan att ta mitt liv. Jag fick mycket hjälp av människor som inte bekände sig som kristna – något som jag är tacksam till Gud idag för. Jag testade vägar och saker som jag idag förstått inte var så bra för mig, men jag tog mig framåt i en rörelse mot sanningen och livet, i en rörelse mot Jesus. Jag kände med tiden att sanningar uppenbarades för mig, sanningar om hur det är att leva, hur jag själv mådde, andra mådde och till slut också sanningar om Gud. Med detta vill jag säga att vi alla som söker sanningen oftast inte ser hela sanningen direkt, den uppenbaras för oss liksom i bitar, men till slut känner jag att bitarna läggs ihop och man kan se vad den föreställer, liksom i ett puzzel, motivet blir tydligare och till slut är jag allt mer säker på vad den föreställer och på vad som är sant till den grad att jag känner mig redo att allt mer dela med mig av det med andra. Så kan det vara med olika ämnen och områden på detta puzzel, även om man kanske inte ännu har alla bitarna på plats blir det soppas tydligt att jag har svårt att tro att något annat kan vara sant än det jag ser.

Jeremia 29:13 (SFB15)

Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. 

 


 

Lukas 2:29-32


29 "Herre, nu låter du din tjänare

gå hem i frid,

så som du har lovat,

30 för mina ögon har sett

din frälsning

31 som du har berett

inför alla folk:

32 ett ljus med uppenbarelse

för hedningarna

och härlighet

för ditt folk Israel."

 

Hebreerbrevet 11:1 (SFB15)

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.


Skall jag inte då känna frimodighet i att dela med mig av dyrköpta upptäckter som jag tror är så livförvandlande. Skall jag då förbli tyst bara för inte stöta mig med någon, skall jag inte visa Jesus när jag ser någon gå mot ett helt annat håll, skall jag inte försöka möta den människan där den är och försöka på ett begripligt sett för den personen förklara och visa på en annan väg? På Jesus?

Skall jag vara rädd för att den personen skall stöta sig och tona ner mitt budskap och sluta tala om det jag tror är sant?

Visst skall jag liksom respektera allas resa och också lyssna in den Helige Andes röst vad den personen är redo att höra och ta emot. Men skall jag vara rädd för att säga sanningen?


Apostlarna var inte tysta, varför skall vi inte göra som dom?

Apostlagärningarna 4:20 (SFB15)

Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört."


Jag tycker mig höra sådana budskap ibland bland kristenheten idag. Att om jag i kärlek talar med en människa att de är på väg åt ett håll som bibeln i sin helhet inte kan stå bakom och försöker förklara för dem vilken väg som är bra så är jag dömande och kanske till och med hård och radikaliserad.


Men så här står det i bibeln:


Andra Timoteusbrevet 4:2 (SFB15)

predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning.


Kolosserbrevet 3:16 (SFB15)

Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.


Jag förstår att det är ytterst viktigt av vilken anledning och vilket sätt man närmar sig andra människor för att visa på Jesus och vad de innebär att verkligen följa honom. Det vet jag av anledningen som jag beskrev i början, att vara lagisk leder inte rätt.


Att säga till människor att de är på fel väg av tvång och rädsla är i nog dömande. Att stena en människa med ord utan att först gå till sig själv och se sin egen synd och svaghet är en fel väg att gå.

Jesus vill att vi förlåter och älskar våra fiender!


Men Han sa finns ett rätt sätt att döma och ger exempel på ett dåligt sådant:


Joh 7:16-24

16Jesus svarade: ”Min lära (doktrin, ordnade system av sanningar) är inte min, utan hans som har sänt mig. 17Om någon längtar efter att göra Guds vilja, så kan han själv förstå (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet) om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18Den som talar av sig själv [sina egna tankar och idéer], söker sin egen ära [upphöjelse, för att själv bli erkänd och bekräftad]. Däremot den som söker (strävar efter) hans ära som har sänt honom, han är sann [har integritet] och ingen orättfärdighet (falskhet) finns i honom. 19Har inte Mose gett er lagen? Ändå är det ingen av er som fullgör (håller) lagen. [Om lagen är sann:] Varför strävar ni efter att döda mig [och gå emot budet att inte döda, i 1 Mos 20:13]?”

20Folket (folksamlingen) svarade honom: ”Du är besatt av en demon, vem försöker döda dig?”

21Jesus svarade dem: ”Jag gjorde en gärning [helandet av den lame mannen på en sabbat, se Joh 5:1-9], och ni blev alla förundrade. 22Mose gav er seden att omskära [pojkar på åttonde dagen efter födseln, se 2 Mos 12:44-49] – egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna [Abraham, se 1 Mos 17:9-14] – och ni omskär pojkar även på en sabbat. 23Om nu en pojke blir omskuren på en sabbat för att Mose lag inte ska brytas, hur kan ni då bli rasande (ursinniga) på mig för att jag gjorde en man helt frisk (upprättade honom) på sabbaten? 24Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen).”


ja vidare står det i svenska kärnbibeln:


Matteus 7

Var inte för snabb att kritisera andra

(Luk 6:37-42)

1 [Jesus fortsätter att undervisa:] ”Döm (kritisera, förtala) inte andra, så blir du själv inte dömd. [Döm inte över andra människors motiv och yttre sätt, hur de ger, ber och fastar som det talats om i föregående kapitel.] 2För med den dom som ni dömer andra ska ni själva dömas, och med det mått (den standard) ni mäter med, ska det mätas upp åt er.

3Varför fokuserar du på dammkornet (flisan) i din broders öga, utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga? 4Hur kan du säga till din broder: ’Låt mig ta bort dammkornet från ditt öga,’ du som har en bjälke i ditt eget öga? 5Du skenhelige (som bara spelar ett skådespel för andra), ta först bort bjälken ur ditt eget öga, sedan kan du se klart och ta ut dammkornet från din broders öga.”

[Det grekiska ordet för att döma, ”krino”, kan användas både i positiv och negativ betydelse. Paulus gör det klart i 1 Kor 5:12-13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma: oss själva, se 1 Kor 11:31, falska profeters frukt, se Matt 7:15-23, det som predikas, se Rom 16:17-18, profetiska ord, se 1 Tess 5:19-22, en församlingsledares kvalifikationer, se 1 Tim 3:1-7, en kristen som syndar mot dig, se Matt 18:15-20. Jesus säger i Joh 7:24: ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” Vi ska döma/bedöma, men inte ytligt eller förhastat!]


han vill helt enkelt inte heller att vi inte skall försöka tala dem till rätta och sluta predika evangeliet och dess sanningar, För det gjorde inte han!


Varför är då så många då rädda för att vara tydliga och frimodiga i att dela med sig av Jesus. Varför säger så många kristna som världen att det som är sant för mig behöver inte vara sant för dig, alla har vi våran egen sanning och att tro är en tro och inte en vetskap. Och förmildrar budskapet så mycket att det knappt finns ett budskap kvar?


Jag vill återigen referara till bibel ordet


Hebreerbrevet 11:1 (SFB15)

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.

 

visshet betyder

  1. fast övertygelse som baseras på säkra fakta

den innehåller inte massa kanske, den är en fast och noga överlagd tro, som mer liknar att veta något än någonting annat.

Liksom det beskrivs på engelska: faith


Jesus själv har otroliga sanningsanspråk och tror inte i den bemärkelsen att vara osäker och tillsynes ödmjuk, han säger i princip att han är Gud tex i detta citat:

Johannesevangeliet 8:23 (SFB15)

    Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen.

Johannesevangeliet 14:6 SFB15

6 Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.


Johannesevangeliet 8:58 (SFB15)

Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns."

Johannesevangeliet 17:10 (SFB15)

Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem.

Johannesevangeliet 8:16 (SFB15)

Och även om jag dömer är min dom rättvis, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig.


Vad betyder det då att inte döma? Och vad vill Paulus tala om och syfta på när han talar om att det som inte sker av tro är synd?


Kan vi använda det som står i romarbrevet 14 till allt som det finns olika åsikter om i kyrkan? Eller handlar detta bara om ett specifikt problem som fanns i urkyrkan på grund av att i gamla testamentet

fanns regler som Paulus genom en uppenbarelse fått till sig inte längre behöver efterlevas.


I kärnbibeln skriver dom så här :

"Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. ”Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden”, se Ords 14:12. Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd."


Så efter att jag sökt och funnit att bibeln håller för prövning på alla plan tänkbara ( som jag tänkt på i alla fall) förstod jag också detta att allt som känns bra för stunden inte behöver vara den bästa vägen, utan att bibeln har en större aktoritet i vad som verkligen är sant än det jag uppfattar att mina känslor och tankar har. Vi kan vara fel ute även om vi först inte förstår det.




Ord 3:5-8 (svenska kärnbibeln)

Förtrösta på Herren i allt

5Förtrösta på (lita på, luta dig mot) Herren (Jahve) av hela ditt hjärta,

och stöd dig inte på ditt eget förstånd (bedömningsförmåga, uppfattning).

6På alla dina vägar (på din resa genom livet) – erkänn (sök, bli intimt förtrogen med, bekänn) honom

och han ska leda (dirigera, jämna, räta ut) dina stigar (välkända, upptrampade gångvägar).

7Lita inte på din egen visdom (intelligens, kunskap) [som är mänsklig och begränsad];

frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve) och fly (vänd dig helt om och gå åt andra hållet) från det onda.

8Det ger livgivande hälsa (helande) till din kropp,

och styrka (ny energi) åt alla dess ben (fysiska ben, ditt inre, själen).


Efesierbrevet 4:17-24

Det nya livet i Kristus

17 . Därför säger jag detta och varnar er i Herren: lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan. 19 Avtrubbade kastar de sig ut i orgier och ägnar sig åt all slags orenhet och får aldrig nog.

20 Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. 21 Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. 23 Låt er förnyas till ande och sinne 24 och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.


Rom 1:21

21 Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.


Hebreerbrevet 4:12 (SFB15)

    Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.


Andra saker som jag fått höra är att man är dömande om man talar om vi och dom, om vi talar om de frälsta och de ofrälsta. Problemet är dock att både Gud och andra i bibeln talar om olika grupper. Varför gör Han det, jo för att de finns, det finns gränser som kanske bara Gud ytterst sätt kan se, men de fortsätter ju ändå att finnas. Bara Gud vet vad som finns i varje människas hjärta, men samtidigt så talar munnen om vad som finns i hjärtat. Och visst är det kanske inte min uppgift att säga vem som är vad och jag skall inte hindra någon att komma till Jesus. Men samtidigt om jag inte talar om vad som är skillnaden mellan en ofrälst och en frälst hur kan de då veta vad de behöver göra för att bli det? Det finns gränser som tydliggör det som är det bästa du kan finna och ta emot.

viktigt är att man håller sig till vad som är sanningen här, att omvända sig och ta emot och tro på vad Jesus har gjort för oss och inte vilken musikstil du lyssnar på eller liknande saker som funnits som en syndakatalog i kyrkan tidigare.

Jeremia 17:10 (SFB15)

Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.


Det som bibeln är tydlig med är den tydlig med och vi behöver då inte undra vad som är sanningen, och bara för att vi uttrycker det så är vi inte dömande om vi håller fast vid det och predikar det. Döma är att fördöma någon, att tycka sig kunna bestämma om någon skall komma till helvetet eller inte.


Bibeln talar inte heller om att alla automatiskt blir frälsta, och de finns verkligen många människor som inte vill bekänna sig till Jesus och vill ha med honom att göra. Även om jag tror att alla människor egentligen längtar efter Gud och är värda lika mycket och är lika mycket efterlängtade av Gud.


I det här talet talar Jesus om de som är hans och om världen:

Talets slut: Jesu förbön för dem som är hans

17 1Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: ”Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; 2du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. 4Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. 5Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till.

6Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. 7Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. 8Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.

9Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. 11Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. 12Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. 13Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.

14Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 15Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. 16De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. 18Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, 19och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.

20Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. 21Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. 22Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, 23jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.

24Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. 25Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. 26Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.”

Vidare finns bibel ord där de står om hedningar, Guds folk, frälsta, världen, syndare, heliga m.m.

Alla kan i princip bli allt, men vi befinner oss i olika tillstånd här på jorden.

Vi skall inte använda orden för att trycka ner någon utan för att kunna i kärlek förtydliga och hjälpa människor att lära känna och komma till tro på sanningen.


Till sist vill jag dela denna uppmaning från 1 Tim 2: 1-3


Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 . för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.











Kommentarer

  1. Sophia, väldigt viktigt det här. Det är inte alltid lätt att veta vad som är dömande eller inte dömande. Tack, hälsningar Camilla S

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Härligt att du vill kommentera detta!

Populära inlägg i den här bloggen

En soluppgång

Utställning med Gunnar Moberg och Kerstin Een

Pärlan