Frimodig – varför är jag/vi inte alltid det?

Psalm 40:10-11

10 Jag förkunnar glädjebudet

om rättfärdighet

i den stora församlingen,

jag sluter inte mina läppar.

Du, Herre, vet det.

11 Jag döljer inte din rättfärdighet

i mitt hjärta,

jag talar om din trofasthet

och din frälsning.

Jag gömmer inte

din nåd och din sanning

för den stora församlingen.

Men Varför är jag så ofta ändå rädd att dela med mig av min tro?

när jag tror det kan få konsekvensen att jag blir ogillad?

 

 

Är det bara högst mänskligt att det är så?

Det är för att man vill inte bli lämnad ensam på stäppen med vilddjuren, för då kunde man dö har psykologer förklarat för mig.

Ensam är inte stark, i alla fall inte i längden, men en av grejerna med att vara Kristen är ju att jag inte är ensam för Konungarnas konung är med mig och jag är kallad att följa honom vad det än kostar!

Till Josua i bibeln sa han: Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.”

och så tror jag Gud säger till var och en av oss när det gäller att följa Jesus.

Han kallar ju oss till att: Matt 28: 19-

19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Jesus talar om att man skall beräkna priset innan man väljer att följa honom, han vill att man skall veta lite av vad man ger sig in i. Vilken kamp det kan komma att få som följd.

Så här förklarar Jesus det i Lukas 14:25-33

Beräkna kostnaden

25 Stora skaror vandrade med honom, och han vände sig om och sade till dem: 26 "Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. 27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.

28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden och ser om han kan fullfölja bygget? 29 Annars, om han har lagt grunden men inte lyckas bygga färdigt, kan alla som ser det börja håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men lyckades inte bli färdig.

31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och tänka efter om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Kan han inte det, skickar han sändebud och ber om fred medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger. 

 

När jag var 15 år valde jag att börja följa Jesus och Hans kärlek till mig räddade och förvandlade mitt liv totalt. Det kom en så stark kärlek från Gud till mig att den gjorde att många av mina rädslor tycktes krympa. Till exempel rädslan för att bli och vara ensam (för jag var väldigt ensam) och rädsla för att bli hånad och förföljd krympte. Och jag blev hånad och förföljd till en viss grad i skolan så gott som dagligen för min nya tros skull. Men med tiden så såg jag det som en ära att få stå upp för Jesus då jag fick lära mig från bibeln att det är något vi som kristna måste vara beredda på och att alla aldrig kommer att gilla oss, hur kärleksfulla och välvilliga vi än kommer att vara – om vi står upp för vem Jesus Kristus är och vad han gjort för oss.

Jag tror utifrån det som står i bibeln att om alla gillar oss så har vi antagligen slutat vara salt och ljus.

Och salt och ljus är vi kallade att vara. Jag tror Saltet i tron bland annat är ett stark konserveringsmedel som vill göra så att de Kristna budskapet inte tunnas ut och blir till ingenting. Ett budskap utan råg i ryggen, ett budskap där man håller med alla och blir som världen, - för det är det ända sättet för att göra så att alla tycker om än. Men även det är egentligen en omöjlig uppgift och fullständigt ologiskt och oförnuftigt då det finns så många motsättningar bland oss människor om vad som är bra och dåligt m.m.

Ett stygn i hjärtat kände människorna på bibelns tid när de hörde budskapet. Det var inte bekvämt och bara snällt, men det var befriande och gott! Och de berördes på djupet och många valde att lägga ner sina liv och följa Jesus.

Och ljuset lyser in i mörker, men alla vill inte att ljus skall lysas in, många vill fortsätta med sina mörka, syndiga liv, fastän jag tror att de innerst inne längtar efter Gud och behöver ta emot vad Jesus gjort för dem.

Det kan vara smärtsamt att se sina egna sår och de sår man gjorts sig skyldig till hos andra, det kan finnas ovilja att följa Jesus av en mängd anledningar. Man kan till och med tro att mörkret är ljuset och ljuset mörker, så att man vill kämpa mot Jesus med allt man har för man tror det är det bästa man kan göra. Då har Lögnen och den demoniska verkligheten tillsynes vunnit en delseger i att förvirra människor och dra dom så långt ifrån Jesu underbara stora kärlek som det går.

Men det fanns människor och finns de som är beredda att ta emot Jesus i sina hjärtan eller på väg till att bli det, Gud jobbar med våra liv och våra inre jordmåner så att tron kan få plats och tid till att växa upp och fram.

Människor kan se våran kärlek till varandra och nyfiket dras till oss och undra vad det är som gör att vi kan älska så. Människor kan höra undervisning om de kristna budskapet och börja en resa att ta reda på mer och finna att Jesus är verklig. Inte bara som en önskan om att uppleva mer starka känslor av kärlek utan också logiskt och förnuftigt försvarbart.

Johannesevangeliet 3:19 står det:

Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.

I Matt 5:13-16 står det:

Jordens salt och världens ljus

13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.

14 Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. 15 Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. 16 På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.

Så varför är jag ändå fortfarande rädd?

När jag vet så mycket om vad tron på Jesus innehåller och har inneburit för mig och såååå många andra, vad är det som får mig att bli mesig och rädd, visst kan det vara rent personliga psykologiska skäl, skador i min vilja som jag fått av tider i olika sammanhang där man inte respekterat den. Och så måste det nog vara, men det finns också åtminstone en aspekt till

Om du älskar och respekterar (fruktar) Gud mer än människor, så kommer det en frihet med det som nog är den största frihet som är bra för människan. En frihet som sätter en fri från att välja egna dåliga vägar, som förstör för dig själv och andra. En frihet som upprättar dig på insidan och får dig att växa och blomma och hjälper dig se ditt värde. För konungarnas konung har köpt dig fri från det onda med sitt eget blod, han har varit med dig hela ditt liv och vill ha en förtrolig och intim kärleksfull relation till dig.

Att frukta Gud betyder att Gud får vara på första plats i ditt liv, det betyder att du älskar honom mest och störst. Och även om du det kommer stunder när du sviker honom, när du faller och fruktar annat mer än honom, så får du återkomma till honom, drabbas av hans nåd och ställa dig upp igen , hitta riktningen och veta vart riktningen är.

Och tänk på att om vi inte ens vet hur det är tänkt att vara, vart vi är kallade att gå, hur skall vi då kunna omvända oss och gå den vägen om vi är påväg mot ett annat håll, bort från Jesus.

Jag vet att jag inte skall fördöma mig själv och andra för att jag är rädd eller de är rädda men jag vet också att jag inte heller skall strunta i det, utan jag vill välja att jobba på det tillsammans med Gud och den Gud sänder i min väg för att hjälpa mig med det.

När jag blev kristen föddes inte bara en kärlek till Gud i mig utan också en gudomlig kärlek till mina medmänniskor och också de av dem som var mina fiender. Och jag tror det finns en stor sanning i det. Älskar vi verkligen Gud först och främst så låter han genom sin Ande också kärlek till andra människor växa fram. Och Ja vi älskar för att han först älskat oss!

Gud visar också mig genom sitt ord och sin Ande hur jag bäst gör det, vad som är gott och vad som är olika människors verkliga behov.

Jag kom ihåg när jag tvivlade på om jag skulle välja och bli en kristen, min farbrors ord till mig om att jag skall vara rädd om min tro , som betydde så mycket för att jag skulle våga och vilja öppna mig för Gud och börja följa Jesus. Det var Guds omsorg om mig i precis rätt tid, ord som var en stor del i att i princip rädda mitt liv, när mitt liv var väldigt mörkt.

Kristen tro kan leda till döden, men inte en inre död om du fått med dig de på rätt sätt och är sund…

De flesta av apostlarna i bibeln fick vara med om att bli martyrer och det är återigen något som Jesus vill att vi skall vara medvetna om att vi kan bli. Jesus vet att det finns något som ärr mycket större och evigt varande , hans eget rike. Hans eviga kärlek till oss för oss genom död till liv och vi får vara tillsammans med honom i en evighet, en evighet utan tårar, sorg och tillstymmelse till tristess. En evighet där vi älskar varandra så starkt att vi inte ens kan ana det.

Så varför skall då vara rädd?, Jag vill ta emot av Guds kärlek, jag ber att han skall forma mig så att jag vill älska och vågar älska andra människor och visa dem den största av kärlek, nämligen tala om och visa på Guds egen kärlek och vad han son har gjort för dem. Även om de skulle håna mig för det, älskar jag dem, står jag ut med det!

Det gäller att ha blicken fäst på Jesus som är full med kärlek så att man inte tröttnar och tappar modet. Veta att han själv stod ut med så mycket hån och förföljelse och blev dödad. Han valde det för att rädda mänskligheten, han inre frihet togs aldrig ifrån honom, även om han led så att han undrade om hans Far i himlen övergivit honom.

De står om apostlarna och de första kristna att de så öppet de bara kunde predikade Kristus, även om de ibland ledde till all möjlig fysisk smärta och även död.

Apostagärningarna 9:27
Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.

Apostagärningarna 9:28
Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;

Apostagärningarna 14:3
Så vistades de där en längre tid och predikade frimodigt, i förtröstan på Herren, och han gav vittnesbörd åt sitt nådesord, i det att han lät tecken och under ske genom dem.

Apost 20:20-, 27

Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. 20 Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, 21 och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus. ….

27 för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

2 Korinthierbrevet 3:12
Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga

Filipperbrevet 1:14
och de flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga oförskräckt förkunna Guds ord.

De tog de till en ära att förkunna Guds ord frimodigt och gå öppet till väga.

Psaltaren 22:22
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Psaltaren 22:25
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Så låt oss också vara frimodiga och om vi inte är det så mycket som vi skulle önska och skulle kunna bli, be då tillsammans samma sak som apostlarna bad:

Apost 4:29- 29 Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, 30 genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.”

Amen!