En vind i dans

Vi är samlade i bön

våra hjärtan blottade

vi är i ärlighet inför dig Gud

Guds andes vind verkar

det går inte att fånga den

den dansar fram

mellan sittplatserna

och berör våra hjärtan

på olika sätt

precis där vi behöver det

som allra mest

Just nu andas vi in

hans särskilda närvaro

likt en tryckvåg

motar den bort mörkret

så att Guds rikes ljus

kan skina in

och värma våra inre hus

låta våra tempel uppfyllas

Det är inte konstigt

att tårar faller

eller att andra dansar av glädje

ingenting som är en ärlig reaktion

på Guds vidrörande

eller ett uttryck på längtan därefter

är fel

vi älskar varandra

tillräckligt mycket för att respektera det

flagorna som finns i vissas händer

är en längtan och proklamation

av Guds rike

en andlig stridshandling

då vi ligger i i krig med det onda

och vi står fasta

men går också framåt i striden

utmanar och erövrar nya områden

där det onda själt, slaktat och förgört

människor faller ner

och låter tyngden av det onda

falla ut ur deras hjärtan

så att de befrias från det som bundit dem

och gillrats fast i smärta

detta sker i Jesu namn

och det får uppfyllas av han

Den Helige Andes underbara kraft

i centrum står Jesus

och hans kors

där han offrats för oss

det skiner av uppståndelses ljus

och snart finns inget annat i våra ögon än Gud

Det sjungs sånger

och predikas om Guds ord

som kom ner till vår jord

där han levde och dog

och återuppstod

vi får tro

våran tillit växer

och snart syns

och manifesteras hans underbara kraft

när vi ber och förstår att han kan göra allt

kroppar blir helade

själar läkta

och människors ande

blir uppfyllda av Guds Helige Ande

här finns frihet från synd, död och mörker

från slöjan som dolt våra ögon från att se

vem Gud verkligen är

och här

förstår vi också lite grann vad han vill

för han talar och saker blir till

När ljuset bryter fram

så älskar vi inte honom bara lite grann

vi översköljs av kärlek

som är helt uppriktig och ärlig

vi förstår att hans vilja för våra liv

är det ända som verkligen kan ge våra inre frid

Så här står vi inför vår underbare Gud

och det är i detta nu

som frälsnings under sker

och så mycket annat gott jag mer

än vi kunnat ana

har han att ge

när vi ärligt kommer inför honom och ber

 

 

 -----

Dans och Frihet

Psalm 149:1-4

1. Halleluja!

Sjung till Herren en ny sång,

hans lov i de trognas församling!

2 Israel ska glädja sig över sin Skapare,

Sions barn jubla över sin kung.

3 De ska prisa hans namn med dans,

sjunga hans lov med tamburin

och harpa,

4 för Herren gläds över sitt folk,

han smyckar de ödmjuka

med frälsning.

Miriam Moses syster började dansa och spela, hon dansade och spelade i glädje över den frälsning, räddning hon och Israels folk precis hade fått. Det var ett spontant uttryck som hon ville ära Gud med.

Andra Moseboken 15

Israels lovsång

1 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:

”Jag vill lovsjunga Herren,

högt är han upphöjd.

Häst och ryttare störtade han

i havet.

2 Herren är min styrka

och min lovsång,

han blev min frälsning.

Han är min Gud,

jag vill prisa honom,

min fars Gud,

jag vill upphöja honom.

3 Herren är en stridsman,

Herren är hans namn.

4 Faraos vagnar och här

kastade han i havet,

hans utvalda krigsmän

dränktes i Röda havet.

5 Djupen täckte dem,

de sjönk till botten som stenar.

6 Din högra hand, Herre,

är härlig i sin kraft,

din högra hand, Herre,

krossade fienden.

7 I din stora höghet

slog du ner dina motståndare,

du släppte lös din glödande vrede,

den förtärde dem som strå.

8 Av din näsas fnysning

dämdes vattnen upp,

böljorna reste sig som en mur,

vattenströmmarna stelnade

i havets djup.

9 Fienden sade: Jag ska förfölja dem,

jag ska hinna upp dem,

jag ska dela upp bytet,

släcka min hämnd på dem.

Jag ska dra mitt svärd,

min hand ska förgöra dem.

10 Du andades på dem

och havet täckte dem,

de sjönk som bly

i de väldiga vattnen.

11 Vem är som du bland gudarna,

Herre?

Vem är som du, härlig i helighet,

värdig fruktan och lovsång,

du som gör under?

12 Du sträckte ut din högra hand,

och jorden slukade dem.

13 Du ledde med din nåd

det folk som du återlöst,

du förde dem med din makt

till din heliga boning.

14 Folken hörde det och darrade,

ångest grep Filisteens invånare.

15 Då blev Edoms furstar förskräckta,

Moabs hövdingar bävade,

Kanaans alla invånare

smälte av ångest.

16 Över dem föll skräck och fruktan.

Inför din mäktiga arm stod de

som förstenade

tills ditt folk drog förbi, Herre,

tills folket drog förbi

som du hade köpt.

17 Du för dem in

och planterar dem

på din arvedels berg,

den plats som du gjort

till din boning, Herre,

den helgedom, Herre,

som dina händer berett.

18 Herren ska regera alltid

och för evigt.”

19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:

”Lovsjung Herren,

högt är han upphöjd!

Häst och ryttare störtade han

i havet.”

 

Själv tycker jag om att dansa inför Gud som har frälst mig från synden, döden och öppnat upp mina andliga ögon så att jag kan se Jesus i skriften.

Det står att vi skall älska Herren vår Gud med allt som vi har, att våra kroppar blir tempel för den Helige Ande när vi väljer att ta emot Jesus och bli hans lärjungar.

Vi skall använda kroppen/templet för Gud och inte missbruka den på olika sätt står det om. 

 

Mark 12:30

Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud

av hela ditt hjärta,

av hela din själ,

av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia)

och av hela din kraft.’

1 Korintierbrevet 6:19 (SKB)

Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva,

Rom 8:1-8

1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

5 De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud. 

 

Historiskt kan vi se att dansen har varit ett sett att missbruka våran kropp med men också ett sätt att ära Gud. Om man gör det för Gud för att låta tacksamheten uttryckas ut i fingerspetsarna tror jag det är ett underbart sätt för mig/oss att lova och älska Gud tillbaka. Det viktiga är att dansen för oss närmare Gud inte längre ifrån honom.

Känner du inte frihet att dansa på ett Gudfruktigt sett, eller att dansen som andra dansar påminner dig om saker som för dig längre ifrån Gud, så skall du nog tala med Herren om det och eller någon själavårdare.

Detta bli ju klurigt. Den frihet som bibeln talar om är en frihet från att leva i synden och istället kunna vara fri att leva i kärleken. En frihet från det som binder en till synd och saker som stjäl, slaktar och förgör ditt och andras liv. Att kunna älska och leva nära Herren är frihetens mål och mening. Vi kan vara trygga att vi tillhör honom och får nåd för våra liv och en kommande evighet i hans närhet om vi lever i en daglig överlåtelse av våra liv till honom.

 

Baner, Fanor, flaggor har används i bibeln för att utmärka olika stammar/grupper av Israels folk, tecken när det var i strid men också som en symbol för att visa på Guds rikes närvaro och kärlek till oss.

I kärnbibeln i högavisan kapitel 2 står det:

Brudens ord

3Som ett äppelträd bland skogens träd,

så är min älskade (raring) bland sönerna.

Jag älskar att sitta i dess skugga

och dess smak är söt i min mun.

4Han har fört mig till festhallen [ordagrant ”vinhuset”; platsen för banketten/bröllopsfesten],

hans baner (stam, släkt eller familjs fana) över (som täcker) mig är kärleken.

[Det finns två hebreiska ord för baner. Ordet nes beskriver en militär flagga som användes i strid, se Jes 18:3. Här används istället hebr. degel som är den fana som var och en av de tolv stammarna hade, se 4 Mos 1:52. Det illustrerar fint hur bruden lever under kärlekens stam. Samma rotord används även i Höga V 6:4, 10. Det går också att härleda ordet till det akkadiska diglu som har att göra med ”intention” och ”önskan”, i så fall blir betydelsen ”hans önskan för henne är kärleken”.]

När jag och andra använder flaggor i dans är det för att proklamera Guds rike, ja säga till andevärlden vem som bestämmer. En andlig krigshandling.

För mig blir det ofta som en förlängd arm, ett sätt att uttrycka det jag vill säga, sjunga, lova. 

 

 

Jag hoppas vi kan försöka respektera och uppmuntra de sätt som vi ärligt försöker hänge oss, tacka och närma oss Gud med. Vi skall älska varandra och ge varandra frihet. Att hjälpa någon att vara Gud nära (på alla sätt) måste då vara en underbar kärleks handling och attityd tänker jag.

Sen visst kan saker balla ur och bli överandligt/galet och då är det viktigt att ledare har lite koll för den goda ordningens skull, så att fokuset hamnar på Jesus och inte på något annat.

Jag har själv varit med om det, men i de flesta kristna sammanhang i Sverige så är problemet snarare är att vi är rädda för människor, om vad de skall tycka och känna.

Jag vet att Kristi kärlek kan driva bort fruktan för döden, men också för människor. När vi bryr oss för mycket om vad andra människor skall tycka och inte Gud så blir det ju enligt bibeln fel.

Så där landar jag i gudsfruktan och kärleken till Jesus.

Jag vill att det skall vara det som driver mig till att dansa, dansa med flaggor , böja mina knän eller sitt tyst och stilla med min händer knäppta i mina knän. Jag vill kunna släppa min egofixering och rädsla och fästa min blick på Jesus och tänka på vad han gjort och vem han är.

Men ibland är det svårt, också för mig som ofta är lite livlig.

Jag fastnar i religiösa beteenden som hindrar ärligheten, och jag tänker allt för ofta på andras människors tyckanden.

Så låt oss be till Herren, och hjälpa, inte stjälpa varandra att leva nära Gud.

Tänk också på att människor kan komma in i våra sammanhang som inte vet om den religiösa koden, vi behöver ha våra hjärtan öppna och älskandes gentemot dem, att hjälpa dem nära Herren.

Utmanande fråga:

Respekterar du dina (känner du dig fri att uttrycka) och andras sätt att uttrycka sin lovsång till Gud?

- Våga be Gud och andra om hjälp om du inte känner så!