Sophias konst

  Ljuset bakom hjärtats dörr Jag känner mig ensam här inne finns inget som jag kan se som är gott jag brottas med de elaka ord jag hört smärtan som de bär med sig är nästan intill outhärdlig De onda tankarna går på repeat som om det är de mest vanliga och självklaraste sak i världen att tänka om mig och inom mig Helt ensam har jag känt mig länge även om ljuset kanske lyser runt om mig ser jag det inte men en tid kom då jag började höra om något som kanske ja kanske skulle kunna ändra på det jag känner lite grann och jag hörde andra ord om tro då började jag försöka lyssna tills en dag då jag i mitt inre fängelse såg att jag hade en dörr till mitt hjärta som mest släppt in det som lett till att jag känt smärta De lyste om den dörren som om ljus ville spränga sönder den och godheten erövra mörkret Men det var bara jag som kunde öppna den Var det för bra för att vara sant? Undrade jag innan jag öppnade dörren vågar jag? ...

  Öppna händer För att älska mig själv och min nästa öppnar jag mina händer för dig för att ta emot och ge vidare av det himmelska din Andes kraft som vidrör andra och mig Ja jag tar emot av din kärlek din omsorg och närhet Jag tar emot av din sanning din tillrättavisning som leder till förvandling jag tar emot av din nåd som ger mitt hjärta råd Ja i allt det du mig ger vill jag öppet ta emot mer kraft till att helas öppnade ögon för att kunna ledas befrielse från det som plågar och en helig inspiration som tänder en inre låga så mycket har du redan gett mig att jag villigt vill förtsätta älska dig Att i min nästa se ditt ansikte och be att de får möta din nåd som kan hela deras inre sår befria dem från synd och skam och leva sann Jag det som jag har fått ta emot som ditt barn kan jag villigt få ge vidare och se under ske Inte alltid är det lätt livet är svårt på många sätt Mörka makter och syndens konsekvenser vill stjäla, slakt...