Äntligen så kan jag börja se

 

Luk 18:35-43

En blind man utanför Jeriko botas

35När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. 36Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 37Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” 39De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig.” 40Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: 41”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.” 42Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” 43Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

 

 

Äntligen så kan jag börja se

Jag sitter vid vägen och han ser mig

Hans talar och hans röst rör vid mig

och jag skälver

ända in i mitt innersta resonanserar kraften i hans ord

Jag märker att det tar mig ut ur mörkret

och han börjar hela min andliga blindhet

äntligen så kan jag börja se!

jag böjer mig på knä inför honom

lovprisande och tacksam med hela mitt hjärta

Han talar och jag fortsätter lyssna

jag låter hans röst börjar bestämma och definiera mig

för när jag tar emot av det han säger

berättar det för mig vem jag är

Hans!

älskade barn

och otroligt värdefull

orden värmer

och talar om den skönhet jag har

vilken kvinna han skapar mig till att va

och hur vackra andra är

så började ljuset vinna kraft i mitt hjärta

och jag vill tro att den seger han vunnit över mörkret

till sist skall föra mig ut

i fullständig

kärleksfull

frihet