En speciell dag i Malmö

Idag har varit en spännande dag, jag och en vän till mig (Gerd Johansson) har varit i Fosie kyrka i Malmö, jag och Gerd har pratat och samtalat om sanning kopplat till åldrandets glädje. Det blev mycket fint och det var en hel del förberedelser inför detta. Glädjen i att tillsammans får sprida evangelium, sanning, glädje och ljus går inte att ta miste på. Gerd har en fantastisk förmåga att i alla fall tillsammans med mig frimodigt reflektera djupt och berätta när jag intervjuar henne. Jag känner att jag växer i frimodighet när jag är med henne. Som vanligt när jag är ute visade jag också min film om åldrandets glädje och den togs emot väl. Vi delade även ut en text som jag skrivit ihop från massa bibelord format till en kärleksbrev från Gud till äldre människor.

Prata även lite med en person som också som sa något så vist att jag tar med det här och skall fundera på vidare ( jag minns inte exakt men kontentan var ungefär) : att man skall inte fokusera på att bli den församling man drömmer om, utan arbeta med den församling man faktiskt har och se och uppmuntra dem i att följa Jesus. Vi sa också att drömmar kan vara farliga och speciellt om de blir tvångsmässiga tänker jag.

Jag har tyvärr hamnat i det och uppmuntrats att göra det (speciellt i min tonår) att försöka med vissa metoder nästan magiskt nå mål, som i mitt fall inte slog in. Det blev en jakt på seger som aldrig kom, istället gick jag i väggen och blev djupt besviken.

Och nu står jag här och som konstnär och föreläsare och förläser om något jag inte ens drömt om tidigare och det är fantastiskt! Det blev inte som jag trodde men ändå så fint.

Många äldre behöver bli sedda och man kan känna att de är som helt uttorkade på kärlek och bekräftelse. Det är något som jag märkt men först idag fick rickigt orden för, de är ledsna och ensamma och de bekymrar mitt lilla hjärta. Tänk om äldre kunde få börja lyssna än mer på varandra, se som sin uppgift att dela livet genom att lyssna och låta bli lyssnad på. Att bara för att de bli gamla inte känna att de inte är viktiga och betydelsefulla längre… Det behövs ju inte alltid så mycket!, och du som är kristen och äldre, du är så viktig, många speciellt också yngre behöver er även om samhället inte säger att det är så, vi behöver guidning i livet och känna av den trygghet som ibland kommer med åren tillsammans med Gud och accepterandet av sig själv.

Vi behöver andliga föräldrar!

så till sist skulle du vilja att jag kommer till ditt sammanhang och kyrka och talar om åldrandets glädje, är det bara att höra av sig.