Om min egen utsatthet
Om min egen utsatthet Jag ser dig, du kan knappt prata men jag förstår, lite lite grann av din utsatthet, för jag har själv känt utsatthet. Du vill kommunicera men hjärnan eller kroppen säger stop. Du vill gå till toaletten och göra dina behov, men benen bär dig inte. Det så självklara fungerar inte, nästan ingenting verkar fungera. Men ännu slår hjärtat ditt. Nästan ingen verkar vilja ta sig tiden att vara med dig och om någon ändå gör det, känner du dig ensam, för vem kan förstå? Maten smakar inget längre och livslusten rinner ur dig, du vill kanske inte leva mer, det får räcka såhär kanske du tänker. Och jag ser dig och förstår, i alla fall så långt som min egen smärta har tagit mig och för mig är de långt, jag har varit djupt djupt ner. Min egen historia av utsatthet, trauman och psykisk ohälsa är lång. I stora drag så är min barndom kantat av Mobbing, trauman, depression, panik ångest, ja ångest i många av dess former. Numera har jag även fått en förklaring och...