Fridens väg

 

Fridens väg

Jag gick på en mörk väg

Jag såg inget ljus

Men mitt i det mörka

så var du där Gud

Du försökte leda mig fram

in i din kärleksfulla famn

Solen började gå upp

och plötsligt såg jag en port

en portal

som jag kunde gå igenom om jag gjorde ett val

Att tro på och ta emot av Jesu kärlek

bekänna mig till vad han gjort

och leva ärligt

Få min synd förlåten

mitt liv förvandlat

börja leva före och med

en annan

En ny väg öppnade upp sig

framför mig

Men det tog lång tid

innan jag började känna att dess namn var frid

ofta på villovägar bort från den

från vilan och härligheten

Jag ville prestera

vara mera

bevisa mig värd Jesu kärlek

för dig Gud, för mig själv och andra människor

Belöningen i mitt inre när jag försökte det

eldade på min iver allt mer

Men oron i kroppen

som speglade att det inne i själen

sa att jag inte var på den fridfulla vägen

växte i styrka

Förblindad av förvillelsen

Gick jag in i den kända väggen

Jag undrade då var du var

om du brydde dig om ditt barn

men långsamt lärde du mig

hur jag skulle förbliva i dig

varv efter varv skalade du av

det i mig som hindrade att bara kunna stanna upp och va

att gå vid din sida

att sluta springa runt och ila

Mot soluppgången går vi nu

jag och du

och i din famn

kan jag allt mer våga vara sann

Kärleksfullt genomskådad

förstår jag nu

att jag behöver vända om

från att pressa mig till döds

och istället vara där vi två möts

i nåden

i kärleken

i ljuset

i värmen

i lydnad

i sanning

i evig omfamning